Alex Judoka

Det var sista dan på kollot. Jag sitter i min säng och var nervös. Om nån minut skulle det vara prisutdelning och efter det skulle det vara disco. Då var frågan: Ska jag bjuda upp Kim eller inte? Jag var fundersam.

"Vad ska jag ha på mig?" tänkte jag. Jag började leta i min resväska. Tröjor och byxor flög åt alla håll. Men plötsligt:

"YES! Där är den!"

Jag drog fram en grönrandig skjorta med en svart döskalle på ryggen. Jag låg i min säng och läste en Kalle Anka Pocket. Jag såg framför mig att jag går in på dansgolvet. Det spelas hög musik och lampor lyser i rött, grönt, gult, blått...

Ja, allt som ett disco behöver. Att jag ser discokulan snurra runt så man själv blir yr i huvudet av att titta på den. Att jag dansar som en galning tillsammans med de andra. Och när alla dansar som mest slutar musiken, istället börjar tryckarlåtarna

Jag går omkring, Nynnar på sången och smygkollar lite på Kim som inte dansar ned nån, Hon dansar inte TRYCKARE rättare sagt. Hon dansar vanligt istället med sina kompisar.

"NU!" tänkte jag. Men precis när jag skulle fråga så ropade en av kolloledarna:

"Discot ska börja!"

Jag vaknade med ett ryck! Jag hade somnat i Kallepocketen!

Jag kutade ner till dansgolvet. Men när jag kom dit så var ingen där.

"Fan! Har dem lurat mig eller så kommer de sen?!"

Svaret verkar vara det sistnämnda.

Plötsligt börjar alla strömma in. Jag blev nervös när alla kommer samtidigt. Men när 20-30 pers kommer in så upptäcker jag en skrämmande sak. Jag hör att det är många som gråter. I allafall låter det som det. Jag sprang ut, Rädd att det var den som jag trodde som låg och grät. När jag trängde mig igenom alla barn som stog där så såg jag vem det var, som jag gissade var. Det var Kim!

Ja, Kim låg där och grät. Hennes benpipor stog rakt upp så det såg ut som en buckla på smalbenet. Jag förstog genast, skrämmande nog, att hon har brutit benet.

"ambulans är på väg" sa en av kolloledarna

"det tar 5-10 minuter"

"men vad har hänt?" frågade jag. Anna sa att hon skulle springa ner för yttertrappan

När hon halkade och landade med benet mot en stång med full kraft. Anna pekade mot en järnstång som satt fast i väggen Det var lite färskt blod på stången så man förstog att hon hade gjort sig jätteilla. Precis då kom ambulansen.

"jag kan följa med" sa jag ganska bestämt. Men då sa Kim att Anna och en annan skulle följa med så det räcker men att det ändå vart "snällt av mig" att erbjuda att följa med.

"jag ringer sen då" sa hon

"Ok" sa jag

Sen bärjade Ambulansförare Kim och körde i väg henne.

Nästa dag var jag hemma hos mig och gick fram och tillbaka och oroade mig. Jag funderade på att ringa fast jag tänkte att hon skulle ringa. Jag blev bekymrad. I tre dagar gick jag fram och tillbaka.

Jag blev mer och mer orolig för varje dag. Efter lunchtid på den fjärde dagen ringde telefonen.

"Äntligen!" tänkte jag. Jag var själv hemma dessutom. Jag sprang nästan till telefonen. Nu skulle jag få veta. Jag tog telefonen. "Hallå!" sa jag.

"Hej, jag kommer från sony ericson . Jag söker Lars Johansson"

Jag blev besviken och arg på samma gång. Jag sa åt försäljaren att dra åt helvete.

"Du kommer inte få nåt bredband av oss, vem du än är!" sa försäljaren.

"det gör inget för jag har Sony Ericsson!!" skrek jag. Sen la jag på.

Försäljaren till sin kollega:

"han e ju sjuk!!"

"Hurså? sa kollegan

"Jag sa att han inte skulle få nått bredband av oss och han börjar babbla om "Sa Mr Johansson det? Han e ju vår främste kund!"

"Nej,dumhuvud, det var hans korkade son.

Då blev kollegan arg.

"Du säger inte så till barn. Det e ju förfan vuxna vi bryr oss om, men om du säger så till barn går vi i konkurs om 20 år!"

"men..."

"INGA MEN!"

5 Minuter senare ringer mobilen istället hemma hos mig. Eftersom det var på min mobil kunde det inte vara en försäljare tänkte jag. Och mycket riktigt stog det

"KIM" på displayen.

Samtalet:

Jag: Hallå

Kim: Hej

Jag: Hej, hur är det med benet

Kim: Jag kan börja gå om två veckor

Jag: va bra då

Kim: Men du, jag kanske ska börja i din skola

Jag: Ska du! Va kul!

Kim: mm

Jag: men vi ses

Kim. Ja, hej

Jag: hej

Vi la på. Samtalet slut

"kul! Hon kanske ska börja i min skola!" sa jag

Ja juste! Jag glömde presentera mig. Så dum jag är!

Jag heter Alex Johansson och jag är 12 år.

För 8 dagar och 2 minuter sen blev jag kär i en tjej med brunt långt hår och blåa ögon. Hon brukar ha rockkläder (!) och sånt. Hon heter Kim. Vi blev först kompisar på mitt kollo som jag var på. Sen blev jag kär. Jag vet inte riktigt än varför. Jag vågar inte säga det till henne så därför vet hon inte det. Så vi e vänner. Jag själv har brunt kort hår och bruna ögon. Jag brukar gå klädd med blå munkjacka, Även inne, och i jeans, Blåa. Jag går i Vittra I Sjöstaden som ligger i Hammarby Sjöstaden och jag har precis börjat 6:an

OK, Der var det. Tillbaka till storyn. När jag låg i min säng och läste innan jag skulle sova så kom jag och tänka på vad mina kompisar skulle säga när Kim börjar i min skola. Dem är inte vana att umgås med samma personligheter som henne. Hon kanske blir retad...

Nä, fy fan. Jag ska inte tänka såna tankar. Det blir jobbigt för mig också, om jag tänker sådana tankar. Då kommer jag och oroade mig innan det änns händer.

"Nä, nu ska jag sova," sa jag och somnade

PIP PIP PIP PIP!!

Klockan ringde. Jag försökte somna om.

PIP PIP PIP PIP PIP!!

"Vafan" mumla jag och försökte igen att somna om.

PIP PIP PIP!!

"Nä, nu får du ge dig!"

PIP PIP PIP PIP!

"men håll tyst!!" skrek jag argt och slog sänder klockan med min kudde. Sen hoppade jag på klockan, Ilsken och nyvaken som jag var, till jag märkte varför klockan ringde.

"Nej! Jag kommer försent till skolan!!". Jag skyndade i min frukost. Vi fick rostat bröd med mormors hemlagade sylt. Jag fick ont i magen eftersom jag hade proppat munnen full med rostat bröd och sväljt det i en långsam rörelse. Ja menar. Man kan inte svälja allt på en gång eller hur? Jag sket i att borsta tänderna. Jag hade så himla brottom. Det var 10 minuter kvar nu! Jag satte snabbt på mig kläderna, Hängde skolväskan på ryggen, Sen sprang jag till skolan. Fröken var sträng.

"Varför är du så sen!" sa Hon surt

"Förlåt, Det var klockans fel" sa jag. Skolan röd nästan överallt, PÅ UTSIDAN!. Men inuti var en av de färggladaste skolorna på jorden. Vi har tillomed fått massa priser. Här är alla:

Den färjgladaste skolan: 2007, 2008

Mest mobbare: 12:a 2003, etta 2004, 2005, 2006, 2007, 2008

Mest barn: 2005

Minst barn: 2006

Mest pollenallergiker: 2008

Mest dyslexibarn: 2:a 2007

Minst rena toaletter: en halv 2000

TV Rikast:2001

Mest lärare:2007

Mest sjukskrivna: 2007, 2008

Minst dörrar: Sedan skolan byggdes 1997

Det var hela 20 barn som kom försent den där dan. Bland annat var det Linus, en Kille, Lika stor som jag, med blont hår och blåa ögon. Sen var det Adrian, Klassens kanske roligaste kille. Har brunt långt hår och bruna ögon. Dem andra som jag känner, Jack, Kevin och Anton, kom inte försent men eftersom fröken vilde slå rekord i mest försenade barn så satte fröken dit dem också, även mig. Vi fick kvarsittning i 45 minuter innan lektionerna kunde börja. Nån "Välkommen-tillbaka" fest blev det inte. Skolan hade inte råd med det. För fyra år sen blev vår skola rånad på 10 000 000 kr. Dem låg på rektons kontor helt öppet. En 33 åring blev häktad för inbrott och störande av ordningen. Rektorn var så osmart att istället kräva tillbaka pengarna som de blev rånad på så sa rektorn att Skatteverket skulle ersätta skolans skolböcker som 33 åringens klantige 12 årige son hade bränt upp på skoj. Dem fick bara 1000 kr för det så dem får spara upp pengarna på Skolavgiften (10 kr pr/år) och det är unifär hundra barn.

Det allra första vi skulle ha var matte. JAG HATAR MATTE! (OBS! När jag läser upp det: mattelärarna, ta inte illa upp). Linus är en av dem bästa på matte. Kevin däremot skolkade från matten. Jag kände att jag behövde gå på mattepasset för att ta igen det jag har missat. Efter 1 timme total tråkighet var det äntligen rast. Men det var efter rasten som det roliga skulle hända. Vi satt och kollade på film när fröken plötsligt kom in i rummet och sa:

"Barn, Vi har fått en ny tjej i klassen"

"ÅÅÅÅHHHH!!" Sa alla killar i klassen. "YEESSS!" Sa alla tjejer i klassen

Så kommer den nya tjejen in i klassrummet. Jag kände först inte igen henne och fortsatte att kolla på film. Det var "The Pick of Destiny" med Jack Black och Kyle Gass. Men när tjejen, Helt oväntat, sa hej till mig då visste jag vem det var. Det var Kim!

Det kunde inte vara möjligt! Kim skulle komma tillbaka om 3 veckor! Hur kunde hon komma tillbaka så snabbt. Men vem bry sig! Hon är tillbaka, Frisk som en nötkärna. Hon satte sig tillrätta i klassrummet bredvid Linus och Adrian. Det fanns inte nån annan ledig plats. När filmen var slut och vi skulle gå till esteten pratar jag och henne om Kollot och hur roligt det hade varigt om inte olyckan skulle ha hänt den sista natten.

"Men hur kom du tillbaka så snabbt?" frågade jag försiktigt

"Jag sa inte riktigt som det var för att överraska dig, Jag skulle komma tillbaka imorron på riktigt men dokton sa att jag var så bra i benet att jag kunde lämna sjukhuset redan innan. Tillomed Anna viste inte om det men jag ska ringa idag"

Jag kände att jag borde veta om det redan innan. Hon lät så frisk på telefonen.

Jag borde ha vetat det innan. Men sen var det dags för estet. Jag gjorde en tuff kille med motorcykel med pappermachee. Kim ritade en skog med gula och gröna äpplen. Linus ritade AIK Loggan medan Adde och Jack ritade Djurgårdens logga. Kevin ritade av Cartman från "sofhpark" medan resten av klassen ritade av andra saker som bananer och sånt. Veckorna gick. Snart skulle den första musiken börja. Jag kanske kan smöra Kim med gitarrspelande...

Vi hamnade i samma grupp på musiken. Musikläraren hälsade oss välkommen tillbaka och sånt. Sen fick vi ta ett varsitt instrument, Dela upp sig i 2 och 2 och spela för varandra. Man skulle sprida ut sig i hela skolan. Jag och Kim blev i samma "lag". Jag tog en elgitarr och en mini mini förstärkare. Kim tog bas.

Vi satte oss vid seniorplanet. Det var ingen där. Det var hon som skulle börja spela. Hon spelade " Storm in a tecup" med Red Hot Chili Peppers. Jag spelade " Ender Sandman" Med . När jag gjorde nåt med Jack samma dag så var vi på MAX och käka

. Då skulle jag berätta för han att jag är kär i kim. Men hur skulle det gå till...

"Ok, Nu gäller det" Tänkte jag

Jag kände mig osäker. Skulle jag göra det här. Jag öppnade munnen...

Och tog en tugga på "The chrunchy naco Birger" med krispiga nacos och salsasås!

"Mmm, gott!" sa Jag

"Visst e det! Fast en gång slukade jag en 500 grammare på 3 tuggor!" sa Jack.

"najs" sa jag

Men nu skulle jag berätta.

"Jack..."

"mm" sa han med munnen full av hamburgare

"Jag har en viktig sak att berätta"

"vad?"

"Joo, du vet..."

"Vadå?"

"Du vet den nya tjejen som börjat i klassen..."
"Kim? Ja. Hon är fett schysst! Hurså?"

"Joo, det är nämligen så att...

"ja?"

"... att jag..."

"vad?!?"

"... är kär i henne."

Det blev tyst. sen sa Jack

"Okej"

Sen fortsatte vi att äta

I skolan nästa dag gick jag med ganska "luftiga" steg till skolan. På kvällen skulle min stora chans komma. Det skulle nämligen vara disco igen! 5 dagar efter kollot! Vi skulle åka till Borlänge och vara där i en vecka. Efter skolan skulle en buss hämta oss och åka direkt till Borlänge. Jag bar på en tung packning 500 steg från min yttedörr. Det var jobbigt. Det snöade ute. Det var i mitten av Januari glömde jag att berätta. Jag såg en snögubbe i snön. Den var cool tyckte jag.

Innan jag skulle ha bild samma dag hade vi samling ganska akut för en nyhet som chockade oss alla. Anton hade varigt med om en olycka. Han skulle cykla men när han skulle sätta sig på cycken gled han ner från sadeln och landade med arslet på en stor vass sten. Han kunde inte vara i skolan på 1 månad. Det var tråkigt. Lika tråkigt som min förra fröken berättade att Anna Lindh hade dött. Jag grät fast jag visste inte vem hon var inte förrän nu. Hon var utrikesminister. Men nu visste jag vem som hade råkat illa för. Han var fd Innebandyspelare. Sen var det bild. 2 timmar senare skulle vi åka. Och då skulle min stora chans komma...

Istället för att jag skulle teckna på bilden samma dag så meljade jag till KP och frågade om kärleks frågor. Jag chattade med Ola, Tidningens redaktionens chef. Jag hade gjort ordning två frågor:

1. Hur kan man bjuda upp en tjej?

2. NÄR skulle man göra det

3. Vad är kärlek?

Svaren:

1. Det är bara att fråga

2. I festtilfällen

Han svarade inte på den tredje frågan. Synd 

Plötsligt kommer två killar fram till mig. Det var killar från 8:an. Dem retamaste seniorerna

"Jasså, Står du och chattar med KP-Ola va?" sa en av dem med elak röst

"jaa.." sa jag försiktigt.

Jag trodde att dem skulle slå mig.

"fan va coolt!" sa dem och ville att jag skulle ge dem adressen.

"ok, Visst..." sa jag

Men sen hände det tråkiga, Något som jag hade misstängt redan innan. Jag och Kim blev retad. Jag ska berätta hur det gick till

Vi gick runt på rasten som vanligt och pratade och skrattade när åtterna dök upp och sa:

"Det är ditt fel!!" dem pekade på mig

"vaddå?"

"Han är ju död"

"vem e död?"

"KP OLA DIN JÄVEL!!"

"åå men vem har ni här?" sa dem och pekade på Kim

"Har du skaffat flickvän va" sa en kille och skrattade

"Nej, Det är min kompis" sa jag. Dem gapskrattade

"haha! Kompis. Har du blivit tjej eller? Ska du byta kön?" sa en av dem elakt.

"Kom vi går" sa jag till Kim

"Sakta i backarna" sa en av killarna och grep tag i mig. "Dig vill jag prata med först". Han drog mig in i Hammarbyväggen. Hammarbyväggen är Sveriges kanske mest klottrade och skitiga vägg. Det låg hundbajs och annat skit på den. Killen tog tag i kragen och drog upp mig mot väggen.

Han sa:

"Du kommer att få det jobbigt, Vet du det?!"

"men.."

"KÄFT! Du och din flickvän kan dra åt helvette, fattar du det?"

"Men hon e ju inte min flickv.."

"Håll käft sa jag!! På discot ikväll ska du få minsam" sen släppte han bara mig men innan han gick så slog han mig halvt medvetlös och gick.

Jag vinglade tillbaka till skolan. När jag kom fram svimmade jag nästan.

"Men herre gud!" sa Linus förskräkt "vad har hänt?"

Jag berättade att som hade hänt.

"Ärlig talat hörde jag när dem sa att dem skulle göra det"

"Gjorde du? Men varför sa du inte det" slumrade jag fram

"Jag försökte få tag på dig fast jag såg dig inte. Jag sökte efter dig överallt fast jag hittade dig inte"

"jaja. Du försökte i alla fall" mumlade jag. Sen minns jag inte mer. Jag svimmade!

Jag vaknade upp vid pedagogrummet. När jag vaknade hade jag så ont i huvudet. Jag såg suddigt och allt bara snurrade i mig.

"Vad har hänt" mumlade jag

"Allting är ok" sa fröken "dem andra barnen ska kliva på bussen så vi kan stanna här och vila"

Jag rykte upp

"ska dem åka nu!" sa jag förskräckt

Jag kutade ut ur pedagogrummet. Jag skulle inte missa chansen IGEN! Som alla andra år. Tillexempel förra året då jag bröt benet. Då skulle vi åka till Danmark på klassresa. Kompisarna smygdrack dansk öl medan jag fick dricka äppeljuice på ett skötbord på Huddingesjukhus. Och dessutom vaktas av en 65 årig tant. Vår fröken är yngre till och med. Hon är 63.

Jag tog snabbt min packning och kutade till bussen. Jag hann precis och jag kunde pusta ut. Jag satte mig tillrätta hos Linus och den långa och tråkiga bussresan kunde börja

Efter 5 timmar var vi äntligen framme. Jag hade sett på TV att dem som är främmande andas in den rena luften, Håller andan och andas ut när dem kommer till en främmande land eller stad. Typiskt nog var luften så förorenad så jag§ höll inte andan. Jag hostade ut luften direkt. Sen började vi att gå mot huset där vi skulle "bo". Det var ett rött hus men röda knutar. Det såg ut unifär som en stuga fast mycket avlång. Som Turning Torso unifär

"Hur i helvette har skolan råd med det här?" sa Jag.

"Det är min sommarstuga" sa fröken

"ofta!" sa Jack

"jepp!" säger fröken

Vi gick in och lastade av vår packning. Jag, Linus, Anton, Kevin och Adrian skulle sova längst ner. Det var perfekt för vi skulle köra Sanning Eller Konka på kvällen.

Kim och dem andra sov på övervåningen

"perfekt!" sa jag

"Ska du inte fråga?" sa Jack plötsligt. Alla killarna tittar förvånat på dem. Vad menar han?

"Big Secred! Berättar ikväll" sa jag

Sen skulle vi äta korv med macka. Vi hade inte råd med korvbröd. Den enda som hade korvbröd var kocken fast han hade slutat för dagen. Så det fick bli macka. Jag fick en fullkornsmacka. Det var kul. NOT! Det var skitäckligt. Jag sa istället till mina kompisarna att komma in. Jag hade en sak att visa dem. Jag tog fram en väska. En riktig sådan som från "Casino royal". Innuti var det godis så det räckte till alla. Vi åt upp allt. Sen gick vi tillbaka till dem andra.

"Var det gott?" frågade fröken till oss

"jätte!" sa dem med munnen full med godis

"då är det dags att leka" sa hon

"men vafan!!" sa alla

"Ok. Vi kan åka härifrån om ni hällre vill det"

"jaja!" sa alla i kör

"va bra" sa hon

Vi spelade brännboll. Jag ville inte vara med. Jag sa att jag hade skadat mig. Det funkade. Jag var lite småtrött. Jag var nära att somna i gräset som en stock när fröken plötsligt ropade:

"Nu är det dags för mat!" då kom energin tillbaka. Jag tog en kopp kaffe och gick och skulle äta. Det blev pizza. Jag var hungrig som fan! Men jag såg åttorna stå och glo på mig. Ibland pekar dem och skrattar. Jag låtsades att inte bry mig om dem. Jag var bara hungrig. Sen skulle ögonblicket komma som jag har väntat på...

Två hela pizza bitar och en öl senare så var vi ute på dansgolvet. Kevin hade tagigt med droger så det skulle bli "vildare till". Jag tog inga droger. Jag hittade ett paket tuttifrutti karameller istället som jag sög på. Och så hade jag med mig chockladcigaretter. Sen så skulle vi dansa och sånt. Det var bara jag, Kim, Kevin, Adrian och Linus som dansade. Jag avvaktade med att dansade nära Kim. Jag var feg just då. Men det skulle komma mer chanser...

På kvällen kl 10:23:07 :

"FAAAN jag är så jävla förbannad!!"

"Alex, Är du sur bara för att inte var nån tryckarlåt?!" sa Jack

"JA! Det är så jävla tråkigt"

"Tänk på att vi ska vara här i 6 dagar till" sa Linus

"Juste! Du har rätt. Det kommer fler chanser"

"ja, men nu kör vi Sanning Eller Konka"

"ok" sa alla

Sanning eller konka var min favoritlek först i fyran så det var inte länge sen vi lekte den leken.

Kevin fick börja.

"Jag tar sanning"

Det var jag som skulle ställa frågan

Jag frågade han:

"har du onanerat nån gång"

Kevin blev tyst. Alla andra skrattade.

Sen var det Antons tur. Han satt i sin rullstol där inne. Han slog huvudet i taket nästan hela tiden.

"Jag tar... konka"

Alla aploderade förutom jag. Jag satt på toa. Det ända man hörde av mig var att jag spolade på toaletten. Det var Adde som skulle säga nåt som han skulle göra.

"Rulla ut, Knacka på fru Andersson, och skrik Hora till henne"

Fru Andersson var traktens suraste kärring. Hon är 65 år och går på sprit säger många.

Och tror eller ej. Han gjorde det! Vi hörde att hon skrek efter honom '

"försvinn, Din jävla bögpojke!"

Sen var det min tur.

"jaja... jag tar konka"

Det var Jack som skulle säga vad jag skulle göra. Det som Jack sa gjorde mig irriterad efteråt:

"Säg till alla här inne vem du är kär i"

Tur att det bara var mina kompisar som var där. Om det var typ åttorna skulle dem retas ännu mer. Så jag berättade. Jag hörde Kevin muttra i ett hörn. Jag misstänker att han blev sur på mig på frågan som jag ställde till honom. Men inte kunde jag veta.

Dem sa också en annan sak. Alla i klassen hade en dator med sig. Modernt i skolan. Fast man får betala själv. Men i alla fall. Dem sa att jag skulle fråga på henne via mail.

"nä, nä, nä! Aldrig" sa jag

"jo, du måste! Du e väll kär i henne?"

"jo.. men..."

"bara gör det!" sa Jack

Jag suckade.

"ok, då"

Jag skrev mailet. Sen skickade jag ut den.

5 minuter senare.

"kolla du har fått ett mail" sa Jack

"Hennes svar!" sa jag

Men det stog:

"vem e du??"

Då fattade jag vad som hade hänt. Istället för att skicka till Kim Andersen så råkade jag skicka till Kim Andersson. Ett klassiskt misstag. Jag bad tusen gånger om ursäkt. Sen skickade jag till den riktiga adressen.

(Sista kapitlet)

Jag väntade och väntade tillslut så somnade jag. Men plötsligt ringde telefonen. Det stog Kim på displayen.

"hallå... hej...ok...va bra...ja....hej"

Jag la på. Lite besviken

"vad sa hon" frågade Jack

"Hon sa nej..."

"va synd!" sa Han

"...men att vi alltid ska vara vänner"

"det e ju bra!" sa Linus

"vad tycker du Anton?" frågade jag

"zzzzz..."

Alla skrattade. Till och med jag. För jag visste att vi skulle vara vänner för alltid. Och det är alltid bra. Nu har jag bara en sak kvar att reda ut

Jag gick upp till köket där åttorna sover. Dem vaknade när jag kom upp för trappen

"nämen se där! Det e ju tönten" sa en av dem. Alla skrattade

"Ni är ett par jävla idioter! Jag är säker på att ni inte har haft en tjej. Om ni har haft det så skulle det vara ett mirakel. Så ta er i arslet eller nåt. Jävla pedofilbarn!" skriker jag. Sen går jag ner, glad att jag äntligen sagt ifrån. Med flickvän eller utan. Bara jag tror på mig själv så kommer det att gå bra. Om jag tjock, smal, ful, snygg och smart spelar ingen roll. Jag kommer alltid att vara Alex Johansson.

SLUT

Eller vänta! Låt mig bara berätta vad som hände för fyra år sen

När rånet skedde.

"Pappa, Kan jag få ta dem här böckerna? Dem e så fina" sa 12 åringen

"skit dit, Urban. Ta vad du vill" sa 33 åringen

"Åh, Kolla, en cigarettändare. Undrar vad som händer om jag sätter lite eld på den här pappret..."

"NEJ URBAN! GÖR DET INTE!"

Men det var försent. Böckerna hade bränts upp. 33 åringen tittade strängt på Urban.

"Förlåt! Det var inte med flit!!" sa Urban. Sen kom polisen.

NU ÄR DET SLUT

Alla som gillar att skriva kolla hit! för nu är det dags för Novelltävling! Det går till såhär: Man ska skriva en novell på 500 ord (Minst) med ämnet kärlek. Skicka in bidraget till den här adressen: [email protected] senast på söndag. 

Den som vinner tävlingen kommer få ett mail skickat till sin adress. Priset? Evig ära :P

Skriv på!
/Alex